Om

1995, SKOGEN. Berättelsen börjar här; det är tidig morgon ännu; jag är sju år gammal; verkligheten glider undan och isär. Det enda som syns är konturer. Träden i dimman, etcetera etcetera.

1995, SKOGEN. Jag letar efter mig själv. Min röst. Ekar mellan träden. Kastas sedan våt och porös tillbaka, in i mig.

Så här förhåller det sig: för varje ord jag fäster på världen, desto mindre begriplig ter den sig. Hinna efter hinna av slam och skit lägger sig mellan mig och det jag ser. Till slut finns det ingen annan utväg än att börja fabulera, men inte vildsint, utan helt försiktigt. Att måla munnen i samma färg som munnen redan har. Att ibland när andan faller på låtsas vara en jungfru istället för ett lejon.

1995, SKOGEN. Om en människa ropar på sig själv här och ingen hör; finns då själva ropet?


*


Johanna H. Stenbeck. Verkar i glappet mellan fiktion och verklighet. Översätter känslor och neuroser till ett annat språk än kroppens. Född (1988) och uppvuxen i Gislaved, Småland. Nu bosatt i Malmö.






About

1995, THE DEEP WOODS. The story begins; it's early morning still; I'm seven years old; reality slips through my fingers. All I can see is the outline of things. The trees in the fog, etcetera etcetera.

1995, THE DEEP WOODS. I'm looking for myself. My voice, all dull now, is thrown back at me.

This is how it is: the world seems less and less clear for every word I use to portray it. Shades of mud and filth are placed between me and what I see. As time passes by, there's nothing left to do but to dream. But never carelessly; always in a slightly sensible way. To paint a mouth in the same color as the mouth already has. To sometimes lie about being born in September and not in August.

1995, THE DEEP WOODS. If a person shouts for itself and no one hears it; does the shout really exist?


*


Johanna H. Stenbeck. Acts in the space between fiction and reality. Translates feelings and neuroses into another language than that of the body. Born (1988) and raised in Gislaved, Småland. Now living in Malmö.